Det ofattbara

När två jasplan sveper över våra huvuden... och det känns.. väldigt nära. 

När de första rapporterna kom,
Så fyller jag en stekpanna med bacon

Jag står i mitt kök,
Rör med sleven i en tjock svampsås
Och lyssnar

Lyssnar
på det ofattbara,
Som strömmar ur min mobil

Jag stirrar ner i den fräsande stekpannan, 
Och tänker på min farfar
Som skadade sitt ben i slaget i Narvik

Och på min morfar,
som under finska vinterkriget
Lät hästen skena medan ryssen sköt efter honom

Och jag undrar, 
Om min spontana reaktion,
ett starkt sug efter fet mat 

Är det bara en slump,
Eller finns det en uns av ärvd kunskap? 

Att i krig, är mat prio 1,
Äta, vila och spara på krafterna,
För krafterna behövs, den dagen det smäller. 

Det finaste jag har

Hade nyligen följande konversation men en god vän kring ordet bästis,

Mina vänner, det finaste jag har <3 

En känsla i luften...

Jag springer längs bygatan
Trött, irriterad, lite ledsen 

Det stormar, men jag väljer ändå skogsstigen
Vinden har mojnat och jag behöver den,
Skogen, lugnet, 

Jag hoppar över några träd som fallit
och börjar hitta den,
Lugnet, rytmen, tankarna. 

Men så gör jag ett misstag
Jag trampar riktigt jävla snett

Aj som fan,
Och tvingas avbryta, 

Gråtande och svärande linkar jag ut ur skogen
Sätter mig på ett staket och ringer efter hjälp, 

Stora snöflingor börjar falla runt omkring mig
Och jag noterar hur tyst det är 

Hunden som brukar löpa bredvid mig längs staketet, syns inte till 
Gården ligger tyst och tom och en till-salu-skylt står ensam på uppfarten

Jag öppnar min mobil,
Den innehåller ett dödsbud

Jag tar ner mobilen igen, 
Stannar kvar en stund, i tystnaden. 

Snöflingorna och tystnaden. 

December, och den årliga drömmen

Luddterapi, bästa sortens terapi <3

 

December
Och den årliga drömmen

Drömmen om att bli bättre,
starkare, snabbare, vassare, vackrare

Jag sitter med korslagna ben på min (nyinköpta) yogamatta
Fylld av ett välbekant lugn, övertygelsen
I år ska det ske.

Men,
I luften finns också något nytt, något annat,
Något som fångar mitt intresse

Och jag tror,
 att någonting håller på att hända med oss

Jag kan inte säga exakt vad, 
Men världen känns lugnare, mjukare 
Som om fokus har skiftat

Drömmen är inte längre att vara bäst,
Drömmen är att må bra

Och det är ganska så vackert tycker jag <3

Orka hela vägen..

Magnus och Linnea gick på Pokemon-jakt i 
Borgholms hamn och jag hade ett av få ögonblick på
länge, då jag var närvarande, tog in solnedgången
och maneterna, som långsamt pulserade under mina
fötter som dinglade över bryggkanten.

Här om dagen,
När jag gick förbi vår gamla döda midsommartång, (ja, den står kvar)

Så fastnade min blick vid den en stund,
Och jag slogs av, hur tydligt den visar... allt

Förutom det faktum att det står kvar
Så saknar den också ringar, av det enkla skälet att,
Vi gjorde vår midsommarstång, men vi orkade inte göra ringarna 

Och, det är ok, 
Vi hade en mysig midsommar,
Och jag kan tycka att det finns något klokt i att ibland inte "pressa hela vägen". 

Men, det var ändå där någonstans, 
Mellan midsommar och att vi målade om vårt hus, 
Som energin tog slut.

Och det är först nu, 
Flera månader (och döda blommor) senare, som vi äntligen börjar hitta en rytm igen. 

Jag fick rådet att börja försiktigt,
Minska det som stressar, öka det som ger energi,
Och planera in tydliga tider (plural) för återhämtning i min kalender.

Och försiktigt, bit för bit,
Så kan jag tänka klart igen. 

För när jag tar hand om mig själv,
Prioriterar mitt välmående
Så faller fler pusselbitar på plats

Energin kommer åter,
och det är ganska så fantastiskt. <3

Häng med god vän post-pandemin, 
energi-påfyllning delux! <3. (om det 
ser ut som ett nattligt besök på kontoret efter
sen aw pga av det fanns tårta i jobbkylen, 
Så är det endast en tillfällighet ;) 

Livet just nu

 

Vi turas om att måla hus och ta hand
 om barn.. Detta är det lättare jobbet ;) 

Balanserar, 

Med ena foten på en stege

Den andra på en byggställning, 

Målar och det är stjärnklart

Slitigt.. men.. 

Det känns faktiskt lite bra

Att göra något själv

Och det är faktiskt lite kul

Att göra något tillsammans <3 

Kroppen vet..

Mötte denna vackra krabat, som 
enligt Magnus kollega som forskat
på fjärilar, är en aspfjäril. 

Äntligen,

Jag kliver ut från kontoret..
och rakt in i semestern.

Min hjärna
Fortfarande på högvarv,
Hänger inte riktigt med... 

Men min kropp,
Känns smidig, lätt,
Som om den vet.

Jag går längs kajen
Förbi en segelbåt,
Och dess löjligt glada besättning.

Och jag fylls av dem,
Glädjen, doften av hav
Allt det vackra.

Mitt huvud
Fortfarande i stress

Men min kropp,
Är avslappnad, glad
för den vet

Vet,
Att nu är den här.. semestern <3

Firade in semestern med kvällsdopp o glass med familjen..  Och hjärna tog ett steg till mot att varva ner, även om det kommer ta några dagar.