Och dimman som svepte in...

Vackraste morgonen. Ska vädret fastna i ett nytt två-månaders
konstant tillstånd så får det gärna vara sådant här väder, Skulle
aldrig klaga, någonsin.

Imorse,
När jag körde till jobbet,
Så svepte en tjock vacker dimma in över Öland...

Och jag var bara tvungen att stanna,
Kliva ur bilen och njuta en stund av landskapet,
Dimman och ljudet av korna som råmade i markena

Och den känslan,
Som en varm vacker mjuk höstfilt,
Som sveptes runt mig och stannade kvar hos mig hela dagen

Ingen stress,
Ingen hets
Utan jag bara satt på mitt kontor, betade av saker lungt och fokuserat

Och jag tog besluten,
Det här är viktigt, det här får vänta
Detta priorterar jag och detta väljer jag bort

Och jag har länge försökt tänka,
"God enough","kan inte alltid vara 100 % när man har småbarn,
Och ingen dör då vi inte jobbar på en akutmottagning

Men det har inte riktigt fastnat,
Men idag så hittade jag äntligen orden,
Lungnet, mitt eget motto

För när jag satt där och slutförde en uppgift,
Och sneglade på klockan och insåg att det var dags att gå
Så övervägde jag om jag skulle hinna med en sak till..

Men så bestämde jag mig,
Nej, nu ska jag hem till familjen,
Nu tar jag helg!

Och det var då orden kom till mig,
Orden som gör mig lugn:

"Jag jobbar inte på en tidningsredaktion längre,
Jag jobbar statligt!"

Alltså Öland, och livet på landet, det är fint det, riktigt
fint <3

Jakten.. och balansen

Att priotiera smart. Jag jobbade hemifrån idag och då jag jobbar
denna fredag (är annars ledig på fredagar då jag arbetar 80 % nu)
Så valde jag att flexa ut en timme och ta mig en springtur i det
fina höstvädret.

Jag fick en lite vass kommentar idag,
Angående något som jag inte hunnit göra

Min första reaktion var att förklara  mig,
Då min dator krånglade dagen innan när jag höll på med detta uppdrag,
Och jag fick sitta en bra stund med it-avdelningen i luren istället

Men sedan så ändrade jag mig,
Kommentaren var ganska så befogad,.
Och jag vill inte bli den där personen som kommer med bortförklaringar

Så ja,
Istället så valde jag att bara åtgärda det som efterfrågades,
Vilket jag i för sig höll på med i det ögonblicket,,,

Men till saken,
Det är alltså här jag är nu,
I ett ständigt jagande efter tiden,
Mitt i ett snurrande ekorrhjul,,

Hämtningar, lämningar,
Renoveringsplaner och vardagspussel.
Samt färre dagar att utföra mitt arbete på..

Samtidigt så tror jag mig vara på rätt väg,
Jag har slitit hund i tidigare jobb..
Och samtidigt hittat en balans..

Och det är exakt det jag jobbar med nu,
Jag ligger fortfarande steget efter,
Men just nu gör jag det till stor del för att jag försöker prioritera smart

Jag tar mig tid att träna,
Jag tar mig tid till att planera även när det brinner runt omkring mig,
Och jag försöker att inte jobba över,

För när jag lyckas med detta,
När jag mår bra så presterar jag också bra..

Jag har hittat den förr,
Jag måste bara hitta den igen,
Rytmen, lugnet och förmågan att arbeta smartare.

En stund förr-förra helgen fann jag både energi och
balans och gick och köpte lite ljung på torget med svärmor,
Och fick då också ork att städa vår verenda, vilket nu alltid
gör mig glad när jag kommer hem.

Det finns en tid... och så finns det en annan tid..

En skiss från dagboken, vill förtydliga att jag har vänner
som är superskickliga på att rita och måla, och att jag endast
delar med mig av en och annan dagboksskiss
 för att visa en känsla.. .. ;)

Det finns en tid,
Precis efter,
När det gör så väldigt ont

Och så finns det en annan tid,
När smärtan avtar, och det gör lite mindre ont

Och så finns det en ny tid
En tid när man står på en blåsig bensinstation och tankar sin bil
Och det är tiden, tiden då det inte gör ont längre,,,

Det viktigaste..

Livet med småbarn är verkligen precis som de säger,
både totalt utmattande och alldeles ljuvligt och underbart <3

Och så kliver jag ur bilen,
Jag möts av min man och min dotter
Och stressen rinner av mig

Vår lilla tjej har fått en hink med äpplen av en snäll granne
Och vi går alla tre bort till grisarna längre ner i fältet

Jag andas in dofterna
Av landet, av hösten och vår lilla tjej
Som verkligen skuttar fram med sin lilla hink

Och när vi står där och matar grisarna med äpplen
Så känner jag lugnet svepa in runt mig

Det här är det bästa,
Det här är det viktigaste för mig.. <3

Man vet att man är trött när..

Min stressboll. Flera gånger denna vecka, när
jag kännt mig stressad har jag tittat på denna
bilden, lilltjejen som själv valde ut denna
mössa och nu stolt sätter på sig den hela tiden..
<3 <3 <3

Man vet att man är trött.

När man tar fram sin dagbok och skriver följande början till meningar

Nu ska det bli bli skönt att.. 

Den här helgen ska jag passa på

En sak som jag kom och tänka på här om dagen... 

Och när man sedan sitter och stirrar på den där meningen med pennan i handen och inser att man är så trött att man redan glömt bort hur den slutade. 

Och ja, 

Vi kan väl säga såhär, 

Det har varit en ganska tuff vecka, ̈́

Både jag och M har varit sjuka 

Dåligt med sömn (på grund av sjukdomar och liten tjej)

Inte kunna träna (På grund av sjukdom)

Och en lite för hög stressnivå...

Men.

Vi har ändå tragglat på,

hållit oss flytande

Och ja, 

Någonstans så får man ju ändå inse, 

Vi är ju småbarnföräldrar nu,

Ibland får man ju ändå bara bita ihop och vara vuxen

Jag menar, 

Hej då mysiga bebis- och småbarnsbubbla

Och hej hej, 

Verkliga livet... Den där platsen där vi alla bor ;) 

Idag stoppade jag tiden..

Lite smörgåstårta och ett avsnitt av Bondeparet
 fick det bli såhär när man är sjuk. 

Istället för att forsätta rusa och jagar timmar,
Så gjorde jag idag ett val,
Jag stoppade tiden!¨

Om så bara för en liten stund!

Jag vaknade upp genomförkyld med huvudvärk imorse
Och min första reaktion var att jag skulle gå till jobbet ändå
Men så ändrade jag mig...

Jag har jobbat lite hemifrån med de viktigaste,
Men resten kan faktiskt vänta en dag..
För nu ska jag sova!

Prio 1. Kela med Rut är också viktigt <3

Beslutet.. och lättnaden..

Ett lugn mitt i småbarnskaoset ...

Vi var bjudna på middag hos goa vänner i helgen,
Gott och supermysigt!

Och mitt i denna middag,
Mitt i kaos och stök (på grund härjande tvååringar)

Så fann jag plötsligt mig själv i köket
Stående med en slev som jag rörde runt i en kastrull med kokande pasta
Och kände mig.. varm och lugn.. 

En känsla av att vara närvarande, just här och just nu..

Och en känsla av att ha gjort rätt,
Då jag ganska nyligen,
Valde bort något ur mitt liv, som tagit allt för mycket av min tid och energi.

Jag har bestämt mig,
No more!
Och lättnaden är enorm!