Ett ögonblick kort

Förr var jag rädd för att gå själv i mörker. Men denna 
vinternatt, på årsdagen av min fars död, njöt jag
av att vandra i en glittrande stjärnklar natt med en
fullmåne som lyste upp min väg <3 

Tidig januari

Och jag är jättestressad  

Ettt ton med saker att göra

Och jag ligger efter

Men jag tar ändå ett beslut,
Flexar ut tidigt, 

och möter upp en vän

Vi ger oss ut i skogen,

Och långsamt 

Dras jag in i allt det vackra 

Den glödheta solen, 

Som går ner över trädtopparna

Hennes fina hund, 

Som hittar en gigantisk pinne

Som hon ivrigt släpar runt på 

Vi viker in på en stig,

Ett elljusspår,

Som påminner om nått

Och plötsligt är jag där,

En annan tid, en annan plats

Mamma och pappa,

Som drar oss,

I varsin pulka

Vid vårt barndomshem 

Och jag står där i spåret

I nutid

Och betraktar oss,

Minnet är så starkt, 

så nära,

Inte alls långt bort 

Och det slår mig,

Hur allt,

Är blott ett ögonblick kort.