Ett ögonblick kort

Förr var jag rädd för att gå själv i mörker. Men denna 
vinternatt, på årsdagen av min fars död, njöt jag
av att vandra i en glittrande stjärnklar natt med en
fullmåne som lyste upp min väg, Jag är inte rädd
längre, och det är fint <3 

Tidig januari

Och jag är jättestressad  

Ettt ton med saker att göra

Och jag ligger efter

Men jag tar ändå ett beslut,
Flexar ut tidigt, 

och möter upp en vän

Vi ger oss ut i skogen,

Och långsamt 

Dras jag in i allt det vackra 

Den glödheta solen, 

Som går ner över trädtopparna

Hennes fina hund, 

Som hittar en gigantisk pinne

Som hon ivrigt och envist släpar runt på 

Vi viker in på en stig,

Och plötsligt ser jag det,

En annan tid, en annan plats

Mamma och pappa,

Som drar oss, min syster och mig,

I varsin pulka

Nära vårt barndomshem 

Och jag står där i spåret,

Och betraktar oss

Vi är så glada
Minnet är så starkt, så nära,

Inte alls långt bort 

Och det slår mig,

Hur allt,

Hela Livet 

Är blott ett ögonblick kort.