Och dimman som svepte in...

Vackraste morgonen. Ska vädret fastna i ett nytt två-månaders
konstant tillstånd så får det gärna vara sådant här väder, Skulle
aldrig klaga, någonsin.

Imorse,
När jag körde till jobbet,
Så svepte en tjock vacker dimma in över Öland...

Och jag var bara tvungen att stanna,
Kliva ur bilen och njuta en stund av landskapet,
Dimman och ljudet av korna som råmade i markena

Och den känslan,
Som en varm vacker mjuk höstfilt,
Som sveptes runt mig och stannade kvar hos mig hela dagen

Ingen stress,
Ingen hets
Utan jag bara satt på mitt kontor, betade av saker lungt och fokuserat

Och jag tog besluten,
Det här är viktigt, det här får vänta
Detta priorterar jag och detta väljer jag bort

Och jag har länge försökt tänka,
"God enough","kan inte alltid vara 100 % när man har småbarn,
Och ingen dör då vi inte jobbar på en akutmottagning

Men det har inte riktigt fastnat,
Men idag så hittade jag äntligen orden,
Lungnet, mitt eget motto

För när jag satt där och slutförde en uppgift,
Och sneglade på klockan och insåg att det var dags att gå
Så övervägde jag om jag skulle hinna med en sak till..

Men så bestämde jag mig,
Nej, nu ska jag hem till familjen,
Nu tar jag helg!

Och det var då orden kom till mig,
Orden som gör mig lugn:

"Jag jobbar inte på en tidningsredaktion längre,
Jag jobbar statligt!"

Alltså Öland, och livet på landet, det är fint det, riktigt
fint <3