Monday, March 18, 2024

Det sipprar in..

 

Den där känslan som jag inte 
riktigt kan sätta fingret på..  <3  











Långsamt och försiktigt, 
Sipprar det in, 

I en dröm,
När jag går över en bro
Och ser soldater marschera under oss

I drömmen stirrar jag på dem, 
chockad över att de faktiskt är här 

I ett nyhetsinslag, 
När en skadad soldat pratar i kameran
För att sekunden senare visas död i min tv

Och det slår mig,
Ingen har varnat för obehag
Detta är normalt, detta är vardag nu. 

Eller när jag och en vän går längs en gata i Kalmar,
Det är sent och en tjock dimma smyger in

Vi skrattar och har trevligt,
Men ändå drar jag kappan tätare omkring mig,

Det är någonting i luften

Långsamt och försiktigt,
Sipprar det in,  Det obehagliga

Ett ögonblick kort

Förr var jag rädd för att gå själv i mörker. Men denna 
vinternatt, på årsdagen av min fars död, njöt jag
av att vandra i en glittrande stjärnklar natt med en
fullmåne som lyste upp min väg <3 



























Tidig januari
Och jag är jättestressad  

Ettt ton med saker att göra
Och jag ligger efter

Men jag tar ändå ett beslut,
Flexar ut tidigt, 
och möter upp en vän

Vi ger oss ut i skogen,
Och långsamt 
Dras jag in i allt det vackra 

Den glödheta solen, 
Som går ner över trädtopparna

Hennes fina hund, 
Som hittar en gigantisk pinne
Som hon ivrigt släpar runt på 

Vi viker in på en stig,
Ett elljusspår,
Som påminner om nått

Och plötsligt är jag där,
En annan tid, en annan plats

Mamma och pappa,
Som drar oss,
I varsin pulka
Vid vårt barndomshem 

Och jag står där i spåret
I nutid
Och betraktar oss,

Minnet är så starkt, 
så nära,
Inte alls långt bort 

Och det slår mig,
Hur allt,
Är blott ett ögonblick kort.

November

Häng på golvet är helt klart underskattat.  November  En vanlig tisdag Jag står i mitt kök, Det är nattsvart ute Och jag lagar potat...